wakawakaafrika

Så har det snart gått en hel termin här nere i Nairobbery, eller det är i alla fall vad alla andra här går runt och säger. Kanske har de rätt. själv känner jag att det inte var särskilt länge sedan jag först svängde in genom portarna med ett par väskor och en trött Baltzar vid min sida. Och när jag tänker tillbaka på månaderna som gått så är det ett kompakt montage av flashbacks som susar förbi. visa gånger undrar jag vad för slags upptäckresa jag hamnat i och andra gånger om skolan någonsin tar slut.

just nu och de senaste veckorna har det varit rätt mycket plugg, men nu kan man börja se ljuset i sluten av tunneln. Inte handlar det om någon metafor för att fridfullt somna in, utan snarare ett par veckor på stranden och savannen här i kenyaland. för om lite mer än en vecka landar syrran, pappa & Co!

tyvärr så är aldrig internet riktigt på min sida, så det blir inga bilder från varken Ngon hills förra helgen eller dagen fotbolls landskamp mot tyska skolan. vi piskade dom hur som helst med 2-1.

lala salama